Introduktion - Kevin Kelly och jag

Det oundvikliga. Att förstå de tolv teknologiska krafter som
kommer att forma vår framtid.
     Så skulle titeln på Kevin Kellys senaste bok lyda om man
översatte den till svenska.   
     Endast någon med lite väl gott självförtroende vågar döpa
en bok till något så kaxigt. Alternativt någon med en
osedvanligt klart skimrande kristallkula.
     I Kevin Kellys fall handlar det om det senare.
     Vilket ändå inte gör titeln mindre provocerande eller
lockande.
     The Inevitable. Understanding The 12 Technological
Forces That Will Shape Our Future.
     Vem tror Kevin Kelly att han är?
     Vem vill inte förstå de där tolv krafterna?
     Jag som gett mig på att närsynt läsa, sammanfatta och
reflektera över Kelly, hans budskap och de där tolv krafterna
är något så ickedigitalt som en traditionell författare med
begränsad digital kompetens; varken någon digital teknologi-
kramare eller motståndare till den samma. Men precis som de
flesta andra tycker jag det är fascinerande med spekulationer
och filosoferande kring framtiden.
     ”Allt som är nytt är bra tills motsatsen bevisats”, skrev jag
åtminstone en gång i tiden någonstans och även om jag själv
inte alltid är bra på att leva efter den devisen, tror jag att Kevin
Kelly är det.
     Innan läsningen är det läge för en sammanfattning av den
sextioåttaårige Kevin Kellys liv och verk hittills. Försöker
man sig på en sådan finner man snart några ej försumbara
fakta, som i mina ögon gör honom mer värd att lyssna på än
många andra av de tretton digitala profeter det går på dussinet
där ute.
    Jag syftar då inte på att Kevin Kelly under de senaste trettio
åren varit mer träffsäker än de flesta i sina profetior, utan på
att han varit mer än en digital broiler som ensidigt levt hela sitt
liv framför en skärm och även saknar konventionell
utbildning. Det tycker jag skänker honom en sympatiskt
dynamisk tolkningskostym och bredare referensram än många
andra.
     Hans väg till dagens position som en av världens främsta
autodidakta framtidsfilosofer började trots allt med en stor
besvikelse.
     När Kevin 1965 var tretton år gammal tog hans
framtidsintresserade pappa med honom till en teknikmässa i
Atlantic City för att visa hur en dator såg ut.
     Själv hade Kevin då redan läst så mycket science fiction att
han mycket väl visste vad datorer var för något. Varför han
blev oerhört besviken på det som fanns i mässhallen: rader av
jättelika rektangulära metallskåp. Som skrev ut ändlösa rader
av grå siffror på perforerat papper.
     Inte en enda blinkande skärm så långt ögat kunde nå.
     Varpå den tonårige Kevin istället vände blicken mot mer
tidstypiska håll under resten av uppväxten och ungdomen. Det
vill säga mot den gryende hippiekulturens värderingar och
möjligheter.
     Född 1952 i Pennsylvania gick Kevin Kelly ut high school
1970, men hoppade redan året därpå av University of Rhode
Island, för att tillbringa större delen av sjuttiotalet på resande
fot i Asien, som fri fotograf och fattiglapp.
     Efter att 1979 ha blivit frälst i Jerusalem återvände han till
USA och företog då en 800 mil lång cykeltripp genom landet,
med anteckningsbok och skissblock på pakethållaren. Vilket
resulterade i boken Bicycle Haiku; en samling tuschteckningar
och dikter.
     Därefter hamnade han på universitetet i Georgia och
initierade ett mikrofoto-projekt av matsmältningssystemet,
vilket så småningom resulterade i filmen A microscopic look
at digestion. I kombination med den redan stora passionen för
asiatisk kultur och naturvård började här en sällsynt driftighet
och originalitet utkristallisera sig.
     För att inte tala om den anmärkningsvärda framsyntheten.
     Som sedan dess varit hans kännetecken.
     Långt – ekonomiskt sett förmodligen alltför långt – före sin
tid startade han 1981 tidningen Walking Journal, det första
amerikanska magasinet tillägnat vandrande som livsstil. Året
därpå drog han igång Nomadic Books, ett postorder-bokförlag
specialiserat på udda reseguider för budgetresenärer, långt
innan backpacker-kulturen genomkommersialiserats.
     1984 sålde han av de båda verksamheterna för att istället
bli krönikör på New Age Journal. Därefter började hans
fixering vid framtiden att mer konkret närma sig det område
som sedan dess skänkt honom världsberömmelse: den digitala
teknologin.
     Inspirerad av Steven Levys bok Hackers: Heroes of the
Computer Revolution arrangerade Kelly 1985 Hackers
Conference, där tre generationers programmerare och hackers
för allra första gången sammanfördes, för att utbyta kunskaper
och idéer. Det vill säga i en tid då de av oss som ens hört
begrepp som hacker och Arpanet knappt hade en susning om
vad de innebar. Tack vare science fiction-författaren William
Gibson använde de flesta av oss samlingsnamnet cyberspace
för att bekvämt avfärda allt det där moderna som vi inte
begrep och som mest tycktes höra till en våt fantasivärld och
angelägenhet för tekniknördiga tonårspojkar.
     Ändå var det nu som datorer äntligen började fungera och
se ut så som den besvikne trettonårige Kevin Kelly en gång
hade föreställt sig och efter ytterligare en rad mer eller mindre
banbrytande projekt tillsammans med kollaboratörer som
Brian Eno var Kelly med om att grunda det som för alltid
skrivit in honom i historien om internet och digital teknologi:
tidningen Wired.
     Första numret utkom 1993 och magasinet nådde
omedelbart världsberömmelse, men förblev länge mer känt än
läst. I mediavärlden – där vi i Sverige nätt och jämnt börjat
känna oss moderna med vårt eget MTV i form av ZTV –
minns jag själv hur det på varje redaktion man besökte var
obligatoriskt att ha några nummer av Wired skräpande i
fikarummet, men även hur få – inklusive jag själv – som
faktiskt läste tidningen. Samtidigt växte snabbt den grupp
människor jorden runt som kring 1994-95 började använda
sina datorer som något mer än dyra skrivmaskiner, där Kevin
Kelly lika snabbt skaffade sig anseende som den främste
journalisten inom ”datologi”, för att använda ett numera lite
bortglömt svenskt nittiotalsord.
     Oräkneliga föreläsningar följde, liksom böcker, filmer,
seminarier och konsultuppdrag för de största tech- och
mediejättarna.
     Numera – eller snarare fortfarande – är Kevin Kelly en
odiskutabel fixstjärna inom den digitala världen och alltjämt
en svårslagen fena på att förutspå den digitala teknikens
utveckling och hur den därmed ofrånkomligen kommer att
påverka våra liv.
     Få vågar idag låta bli att lyssna på honom.
     Det är förstås egalt huruvida man kallar Kevin Kelly för
cybernetisk spåkärring, framtidsfilosof, digital utopist eller en
av världens främsta tech-tänkare. Hans nästan nyandligt
färgade entusiasm inför techvärldens framsteg och möjligheter
är för mig ändå smittsam, om än inte alltid angenämt
tankeväckande.
     Inför läsningen av hans senaste bestseller, The Inevitable,
kan det vara värt att för den oinvigde nämna Kellys
förtjusning i att mer eller mindre framgångsrikt mynta nya ord
och begrepp i den digitala filosofi-debatten.
     Till Kellys mer berömda citat hör ”Teknologi är en lika
stark kraft som naturen” och ”Även om ett problem har
skapats av teknologi kommer lösningen alltid att innebära mer
teknologi”.
     Till de ofta förekommande nyorden hör Technium.
     Vilket Kelly definierar som det globalt ihopkopplade
massiva teknologisystem som omsluter och vibrerar runt oss
alla. Likt naturen. Eller som elektricitet. Han är även förtjust i
sitt Protopia. Som till skillnad från Dystopia och Utopia inte
är en slutdestination utan ett konstant tillstånd, där pro
kommer från process och progress och där han menar att vi
redan lever.
     Alltså i ett tillstånd av tillblivelse.
     Eller Becoming, som är titeln på det första av The
Inevitables tolv kapitel och krafter.

Hej!

Är du intresserad av att veta mer?

Kontakta mig